The Great Ethiopian Run

Nu har jag gjort det som var ett av målen för hösten: att springa The Great Ethiopian Run! När jag började träna på löpband i september, och var helt utpumpad efter två kilometers löpning, så trodde jag nog knappt själv på att jag skulle kunna klara tio kilometer i högsommarvärme drygt två månader senare – men det gick!

Loppet började klockan 09.00 på söndagsmorgonen, men redan 07.00 var jag och Karsan och hennes syster Anna på benen och laddade med frukost. Därefter gick vi ner till Meskel Square där starten var. Där var det fullt ös, folk dansade och sjöng och det var härlig stämning. 30.000 människor beräknas ha deltagit i loppet, och det var häftigt att få se det gröna folkhavet (alla löpare hade en grön tröja som man fick när man anmälde sig).

När startskottet gick var det trångt, och de första tre kilometerna fick man gå vissa sträckor eftersom det var omöjligt att ta sig fram i trängseln. Sedan gick det bättre, men så fort vägarna smalnade av fick man knuffa sig fram bland de “löpare” som hellre gick än sprang. Därför var möjligheten till riktigt bra tider ganska begränsad och jag var nöjd med att komma i mål på 1.17 utan att ha tagit ut mig speciellt mycket.

Karsan och jag sprang hela vägen tillsammans och gick i mål ungefär samtidigt. Anna tröttnade efter fem kilometer, men hon gjorde en heroisk insats och tog sig i mål några minuter efter oss. En häftig upplevelse var det, och nu är jag lagt ytterligare en idrottsmedalj till min digra samling! (OBS! ironi!)