“Idag är det ju ingen sol…”

Jag har varit på resa. För min del en extra spännande resa eftersom vi besökte platsen där vi planerar att bo och arbeta de närmaste tio åren, Gisma i Woitodalen. Det är en lång resa dit – man får räkna med en och en halv resdag från Addis ungefär.

Vi passade dock på att först besöka Jinka några dagar. Jinka är en grönskande stad med ett behagligt klimat och ett skönt tempo. Vi fick möjlighet att besöka museet, sjukhuset och bibelskolan, och framför allt fick vi gott om tid att umgås med de härliga norska och danska missionärer som bor där.

Men det stora målet för min del var förstås Gisma. Vi åkte ner till Woitodalen på fredagen och var inte framme förrän i skymningen. Ganska skön värme då på kvällskanten, platsen ligger i vad väl närmast är att betrakta som halvöken. Vi gjorde oss hemmastadda – dvs. vi sopade sand, öppnade alla fönster och kollade så att det inte fanns ormar och skorpioner på utedasset – och gick tidigt till sängs.

Strax före sex på lördagen blev jag väckt av grannens tupp. Annars var upplevelsen på kvällen en kompakt tystnad, troligen den tystaste plats jag befunnit mig på utomhus. Det var i alla fall väldigt skönt att gå upp vid sextiden, solen var på väg upp och det var ungefär 22 grader varmt. Vi åt frukost och fick sedan en liten rundtur på området och i byn som ligger intill. Husen som missionärerna bor i är väldigt smart byggda med tanke på klimatet. Det finns ingen el, men ett solcellssystem gör att det går att ladda datorer och ha lampor tända på kvällarna. Regnar gör det bara några få dagar per år, men man har sett till att allt regnvatten som faller på taken samlas i gigantiska tankar så att det räcker för resten av året. Husen är byggda med utskjutande tak så att det skuggar bra.

På missionens område ligger en klinik. Där satt en hel del folk och väntade på att få behandling, just nu härjar malaria svårt. Utanför området fick vi besöka byns skola och där låg även den lokala Mekane Yesos-kyrkan. Efter ett par timmars rundvandring började jag känna mig rejält törstig. Vi bjöd in vår guide på lite fika, men det var högst motvilligt han tog emot ett glas vatten. “Idag är det ju ingen sol” sa han. Vi var inte riktigt av samma åsikt, någon timme senare mätte nämligen termometern upp 39,7 grader i skuggan! Och då är det den svala årstiden vi är inne i. Men faktum är att det kändes fullt möjligt att bo och leva där, jag ser fram emot att få flytta dit! Människorna är otroligt vänliga och trevliga, och det känns oerhört meningsfullt att få vara med om att översätta Bibeln till ett folk som inte har ett eget skriftspråk och som hungrar efter evangeliet!

Vår vistelse i Gisma avslutades med gudstjänst i kyrkan på söndagen.Vi såg flera unga människor som verkligen studerade Bibeln under gudstjänsten (dock på amharinja, inte på tsamakko eftersom Bibeln inte finns på deras eget språk!). Det var många barn på gudstjänsten och det var också fint att se – och höra! – barnen ha söndagsskola under ett träd i närheten av kyrkan.

På söndagseftermiddagen körde vi norrut mot Arba Minch. Där passade vi på att göra ett litet minisafari innan vi åkte tillbaka hem till Addis Abeba igen…